NOVEMBER

20 november
Milligan har nu kommit hem med Owen Jones från Wales. Mycket saknad på Heniarth, tror jag. Man kan läsa om det på deras hemsida och se en rolig bild av honom när han står och tittar in från sin plats i lastbilen till bodelen, där han nog helst skulle vilja sitta i soffan. Jag hämtade honom i Jönköping och han klev snällt in i min transport och när han kom hem installerade han sig i sin box och såg ganska så nöjd ut. Hans nya ryttare, Wilma, rider honom nu och hon har också tränat lite hoppning med honom och det går så bra och han gillar som vanligt att bli ompysslad. Storasyster Ebba tar en liten tur på honom ibland också. Snart kommer han att vara i god kondition igen. Han är fortfarande lite tjock. Vi skall klippa honom för han har sin vana trogen satt lång vinterpäls. Vädret har ju nästan varit vårlikt istället för kallt och ruggigt som det brukar vara den här tiden. Mörkt är det dock.
Vi har kastrerat Super-Duper och han skall nu börja att ridas in av Sofia, som jobbar hos oss. Hon är jättebra med ponnyerna och de stora hästarna och en jättebra tjej överhuvudtaget. Hon har redan ridit Julio. Det var meningen att han skulle kastreras också, men vi ändrade oss i sista minuten och låter honom vara kvar som hingst. Han är riktigt bra och tills det blir någon bättre hingst efter Milligan så får han vara kvar som hingst. Det skulle kännas snopet om något hände Milligan och vi inte hade någon hingst kvar efter honom som vi kan vara nöjda med. Vi skall tappa sperma från Milligan i vår och spara lite för framtiden.
När vi flyttade hem ponnyerna från ön så tog vi ifrån fölen från mammorna. Det gick helt smärtfritt. Fölen åt jättebra från första dagen. Summertime och Spiderman går tillsammans i en box och är väldigt sams och Survivor går i en egen box. Alla är väldigt lugna och fina. Det är så skönt att mammorna kan gå på skogsbetet, där de inte kan höra fölen om de ropar på dem. Det ropades faktiskt nästan inte alls. Vi verkade fölen, maskade dem och veterinären var här och chippade och ID-kollade och vaccinerad.
Stona och unghästarna går kvar uppe i skogen fortfarande. Det är helt otroligt att det fortfarande finns mat för dem och att det är så milt. Vi har bara haft ett fåtal kalla nätter. Vi måste nog i alla fall ta in dem snart. Det är dags att hantera unghästarna. Heather Honey och Tottsie skall ridas in och Joline och Jamila, 1-årsstona, har jag sålt till min vän Cecke Larsson och hennes familj. Jag kan ju tyvärr inte spara allting och ett bättre ställe kan jag inte tänka mig att ha dem på. Jag kan följa dem och jag vet att de kommer att visas och en dag sättas i avel. Bara ett sto är dräktigt i år och det är Ekbäckens Snowflake (Flingan) som är dräktig igen med Verdrefawr King Cole.
Flingans helsyster Ekbäckens Smilla (Heniarth Mr Milligan x Ekbäckens Sunshine), som Kristin Fägerskjöld köpte av mig som föl, finns inte mera. Hon fick lov att avlivas då hon inte tillfrisknade från den sjukdom som hon drabbades av tidigt i våras. Det är ett mindre mirakel att hon lyckades behålla sitt foster och föla normalt. Hon har tagit hand om sitt föl över sommaren. Han kan nu klara sig själv och då tyckte Kristin och Sven att det var bättre för Smilla att få somna. Mycket sorgligt, då hon var ett så vackert och trevligt sto. Hennes hingstföl är så väldigt fin och trevligt. En riktig kelgris har han blivit och han får stanna kvar på Mosshult.
Jag har varit på avelskonferens i Uppsala. Mycket trevligt och givande med bra föredrag och väldigt fint ställe att vara på. Gunilla hade fixat det jättebra med hjälp av Maria C. Roligt att träffa ett gäng unga uppfödare som är entusiastiska och intresserade och det gav mig idén att skriva om tre av dem i min årsbok. Roligt med positiva människor med ideér och som är framgångsrika i sin uppfödning och som lyckas sälja sina avkommor till vettiga priser. Det finns hopp!!! Det förekommer annars väldigt mycket gnäll och missuppfattningar på nätet. Konstigt i vår tid när man kan ta reda på allting på nätet att det florerar så mycket uppgifter utan verklighetsanknytning. Kanske skulle cybergänget göra ett besök i verkligheten och komma till avelskonferenser och årsmöten och lägga fram sina åsikter och förslag.
Snart skall jag börja att planera för licensieringen av min hingst på Twyford och sedan ta hem honom till Ekbäcken så jag hinner att CEM-testa honom innan han skall användas till ett par ston i vår. Även Milligan måste CEM-testas efter sin utflykt till Wales.

OKTOBER



8 oktober
Efter mitt senaste inlägg här så har det varit en del framgångar för några av våra ponnyer. Eftersom  vi numera inte deltar i någon större omfattning på utställningar, så blir det inte så många Ekbäcken-ponnyer som är ute på utställning, men en del avkommor till våra hingstar och ibland en del ponnyer som vi sålt visar upp sig. På en utställning i Hölö så gick det bra för Milligans avkommor och en av dem blev BIS – Mälby Mangold u. Twyford Meleri, en annan avkomma som fick höga poäng var – Molstabergs Cecilia u. Molstabergs Celine, Molstabergs Lord Milligan e. Nerwyn Lorna fick också guld. Mirre Almgren visade Ekbäckens Japonica och hennes stoföl Stäringe Lakshmi e. Milligan och båda fick 39 p. Ekbäckens Snowflakes avkomma efter Molstabergs Lysander Ekbäckens Snazzy som nu är 2 år fick också en guldmedalj. Grattis till hennes ägare Malin Johansson. Hölö-utställningen var en bra utställning med många deltagare i både utställningsklasser och ridklasser, totalt över 70 deltagare. Många welshponnyer, men också en hel del deltagare från andra raser. Tyvärr så har det ju i år anordnats många utställningar, som inte dragit till sig tillräckligt antal deltagare, både rena welshutställningar och utställningar för alla raser. Inte så att utställningarna inställts, förutom då Welsh Riks, utan de har genomförts men utan någon riktig konkurrens. Det blir väldigt snett med alla dessa championat och titlar som utdelas utan att ponnyerna har någon att konkurera med och så alla klasser med enstaka deltagare. Tråkigt, mycket tråkigt och man hoppas ju att det skall ändra sig framöver och att arrangörerna skall kunna locka till sig flera utställare och för att så skall ske så måste det till ett aktivt arbete från de som ordnar utställningar. Man kan inte bara säga att de som inte kommer får skylla sig själva. Det är ju så att ordnar man utställning så inbjuder man till något och hur mycket man än tycker att det skall räcka med att man får lägga ner ett stort ideellt arbete på att ordna utställningen så hjälper det inte. Man har frivilligt åtagit sig uppdraget och då ingår det att göra arrangemanget så åtråvärt att ponnyägare vill komma och ställa ut.

Ett annat arrangemang som inte är så frekventerat av welshponnyer som man skulle kunna önska är  unghästfinalen i Falkenberg. Många welshponnyer kvalificerar sig på 3-årstesten och kvalitetstävlan och en hel del klarar också kvalgränsen till championaten, men få kommer till finalen. Det beror nog på att det är en dyr historia att delta. Dels är anmälningsavgiften hög och dels så kostar uppstallning, boende och resa till Falkenberg mycket. För de som bor på den östra sidan av landet och de som bor upp mot Mälardalen och längre norr ut så är det väldigt långt att åka. En annan sak är att om man kvalificerar sig med ett 3-årigt sto och sedan betäcker henne så är det inte alls samma ponny som man kommer till finalen med, då stona är påverkade av dräktigheten i slutet av september. Man borde nog jobba hårdare för att få mera sponsring att t.ex. använda till att göra uppstallningen billigare.
Vi hade emellertid glädjen att ha en uppfödning med i år och det var Ekbäckens Superman (Heniarth Yarra-Glen x Ekbäckens Saga), som är fem år och som vann hoppchampionatet för 5-åringar. Han ägs av lilla Emma Livh, som också är fem år. Hon är för liten att tävla honom så han har kvalificerat sig med Olivia Weslien som rider honom på ett alldeles utmärkt sätt, men som nu tyvärr är för stor för honom. Familjen Livh har på ett alldeles utmärkt sätt tagit hand om Superman  och sett till att han har ett bra liv. Han är en talang utöver det vanliga och det kommer att bli roligt när lilla Emma kan ta över och tävla honom. Han är ytterligare ett av Yarras barn som utmärkt sig.

Jag har också varit på premiering med mitt lilla importsto, Thistledown Heather Honey, som jag köpte som föl från Sandy Anderson. Hon har växt på sig riktigt bra och hon deltog ju i 3-årstestet i våras med bra resultat och gick bra nu på premieringen också. Hon fick 41 p (99887). Cecke Larsson visade henne åt mig, då Johan och Renée var borta på semifinal för halvblod med Spitty. Cecke gjorde det med den äran. Hon visar ju inte så mycket ponnyer numera och hon har inte tränat med Honey utan tog henne bara direkt från transporten och värmde upp lite och visade henne. Tack snälla för hjälpen!
Det gick bra för mina 3-åringar i år – tre visade och tre diplom. Ekbäckens Sparrow som bor hos Kristin och Sven i Mosshult fick även hon 41 p och Ekbäckens Sugar som jag fortfarande äger, men som bor hos familjen Wikner på Fogelvik, fick 40 p.

Så var då finalen på Milligans vistelse i GB avklarad. Jag åkte till Hoys (Horse of the Year Show) tillsammans med Gunn Johansson, Ingela Johansson och Lykke Olin för att se Milligan och allt annat som man kan se där. Vi hade ett par jättetrevliga dagar tillsammans. Många närstående till mina resekompisar kommer att få många trevliga paket i julklappssäcken i år!! Det finns ju otroligt mycket att handla och tiden räckte inte till att titta på allting. Jag kom just inte till skott med någonting, då jag ju hade mina tankar rätt mycket på annat håll. På onsdagen tittade vi på en hel del ridna ponnyklasser och på kvällen på hoppklasser för stora hästar. Jag var förstås mycket intresserad av att se hur det gick för släktingar till Milligan och ponnyer med anknytning till Heniarth. Alla klasser på Hoys är klasser som deltagarna fått lov att kvalificera sig till på olika tävlingar runt om i Storbritannien. Det är alltså bara gräddan som kommer hit och det är jättesvårt att kvalificera sig. I klassen för Mountain & Moorland Ridden Welsh A Pony of the Year vann stoet Brynodyn  Savannh som är e. Heniarth Quinell och u. Brynodyn Scarlet och tvåa blev Bryodyn Sirius e. Roseisle Pandytudyr även han u. Scarlet. Ett fantastiskt litet sto som producerad av Richard Miller vann i stort sett allt som man kan vinna inkl. Hoys och Olympia och Royal Welsh. 
6:a i klassen blev stoet Heniarth Cupcake e. Heniarth Quip u. Bwlch-Gwyn-Carol riden av Tristan Chandler. Tristan är den lilla pojken som är autistisk, men som tillsammans med Cupcake är mycket lycklig när han rider henne.
Mountain & Moorland Lead Rein Pony of the Year var särskilt spännande då Milligans dotter Heniarth Delyscious u. Heniarth Yum Yum riden av lilla Anya Potter Firth deltog. Anya med sina fem år var bland de yngsta som deltog i klassen och hon gjorde det så bra tillsammans med sin mamma Anouska att de blev trea. Det var 23 deltagare i klassen.
Meirion, Richard och Rod hade åkt upp med Milligan till Birmingham på torsdagen då han skulle visas. Det är inte alltid så lyckat att stalla upp på Hoys, förutom att det är väldigt dyrt. Förra gången Milligan var där översvämmades hans box och i år hade samma sak drabbat den som vann Cuddy-finalen. Alltså föredrog de att köra upp samma dag som visningen skulle ske. Milligan anlände i högönsklig välmåga före lunch och jag var ute vid lastbilen och hälsade på honom och han såg så fin ut. Richard lägger ner ett enormt arbete på att förbereda de ponnyer som han skall visa. Milligan var vitare än vit och inte ett hårstrå (av i och för sig hans långa päls då han inte var klippt) låg fel. Han hade blivit motionerad på olika sätt så gott som varenda dag före visningen. Han stod som vanligt i lastbilen med halvdörren öppen in till bodelen och kollade vad som försigick förutom att han kunde se ut genom dörren om det kom några snygga brudar och gick förbi. Jag får nästan hjärtklappning när jag ser honom så här härligt alert. Jag var inte nervös inför att han skulle visas. Jag visste att han var förberedd på bästa sätt och hur det än gick så hade han inget att bevisa. Han har vunnit så mycket och haft sådana framgångar både den här gången som har varit på Heniarth och när han var där 2005 -2006. Han vann då många stora utställningar både i hand och riden. Han vann på Royal Welsh både i hand och riden och han blev även 2:a i hunterklassen på Royal Welsh, allt samma dag. Han kvalificerade sig både till Hoys och Olympia riden. Den här gången har han vunnit tre stora utställningar i rad och han blev den första i år att kvalificera sig  för Cuddyn och sedan blev han trea på Royal Welsh och tvåa på internationella utställningen. Han  har betäckt några särskilt utvalda ston och han är far till framgångsrika ponnyer i Storbritannien inkl. championstoet Heniarth Dilyscious. Så hur det än skulle gå i finalen i Cuddyn så har jag och min familj fått vara med om en fantastisk resa med den lilla ponnyn som vi köpte för 11 år sedan. Det är inte många ponnyer i Storbritannien med den konkurrens som finns där som varit med om vad han varit med om och definitivt ingen i Sverige som haft en sådan framgång varken med en egen uppfödning eller en inköpt ponny. Förutom allt detta har så har det utvecklats till en mycket nära och varm gemenskap med hans uppfödare och jag har träffat många människor genom att vara ägare till denna fantastiska lilla ponny.
Naturligtvis sticker ”vinnardjävulen” upp huvudet när det blir dags, men som sagt konkurrensen till den här titeln är knivskarp. Alla som är med och tävlar har kvalificerat sig  genom att vinna en stor utställning. På Hoys delas det upp mellan stora hästar och ponnyer, totalt 20 st. Bland ponnyerna var det flera brittiska ridponnyer och dessa brukar ligga bra till i Cuddyn. Det var fem welshponnyer som hade kvalificerat sig. Det är bara 23 tillfällen till kvalificering över hela Storbritannien och Irland. Milligan skötte sig jättebra och gjorde en bra uppvisning men det räckte bara till en 8:e plats. Ingenting att klaga över, inte dåligt att komma åtta i ett sådant sällskap. Kanske tyckte vi ”domarna på läktaren” att några av de som var före i prislistan inte visade sig så bra men,  men …… Vinnaren hade vi i alla fall inte kunnat slå det var vi alla överens om. Det var ett underbart svart sto welshponny av cobtyp med ett läckert föl vid sidan. Hon heter Parvadean Delight och hon ägs av Ceri Fell och visades av Justin Davies, som till uppfödaren.  Hon är hela 16 år och jag fick lite minnen av när min Ekbäckens Black Jolly även hon svart med fölmage och 16 år vann Årets Ponny i Sverige utan några andra jämförelser, men det är något visst med ett äldre sto med massor av gång och utstrålning. Hon vann sedan finalen över de stora hästarna. Vi slog i alla fall vinnaren på Royal Welsh Show och internationella Stonehedge Samuel!!!
Vi letade oss sedan ut ur den stora arenan till lastbilen, där det blev champagneparty för att fira lilla Anya Potter som var där med  mamma och mormor och så att Milligan nu slutfört sitt uppdrag i Storbritannien. Det var med all säkerhet hans sista framträdande i utställningsringen där och inte dåligt att sluta på Hoys. Nu skall han hem så snart det går och det skall bli underbart att få hem honom igen. Jag saknar honom verkligen. Han är en stor personlighet. Medans vi firade så stod han med halvdörren öppen och tog sin eftermiddagslur innan de skulle åka hem till Heniarth. Hoppas nu bara att han lämnar riktigt bra föl efter sig den här gången också.
På kvällen efter det att Millis åkt mot Heniarth med sina uppfödare Richard & Meirion och sin speciella groom Rod så gick Gunn, Ingela, Lykke och jag på restaurang och åt en god middag med gott vin och hade en trevlig  kväll som slutade ganska så sent. Detta trots att jag var tvungen att stiga upp kl fem och ta bussen till Stansted och flyget hem till Sverige.
Tack Gunn, Ingela och Lykke för jättetrevligt sällskap till Hoys!! Vi måste hitta något annat utflyktsmål med hästanknytning (och kanske lite shoppinganknytning – ni hade härliga förutsättningar för det) snart igen.

Ponnyerna går fortfarande ute, de flesta ute på ön, men de skall snart flytta hem till Ekbäcken och gå på skogsbetet tills det blir dags att ta in dem. Hoppas det dröjer ett tag till. Även om det är mysigt att ha dem inne så känns det ändå som det är skönast att kunna ha dem ute så länge som möjligt på hösten.   

AUGUSTI

15 augusti
Så har jag då varit i Wales igen. Jag har snart klippkort. Den här gången var det besök på Heniarth och internationella utställningen och ett kort besök på Twyford. Jag hade planerat min resa väl med tanke på min krassliga hälsa. Vila innan och sedan i sakta mak till Wales i hyrbilen. Jag åkte ensam den här gången. Resan från Gatwick till Heniarth blev en mardröm då M25 på grund av en stor olycka var avstängd (öppnades inte förrän dagen efter) med köer i flera timmar som påföljd och jag var tvungen att åka genom London och där var det köer hela tiden och ganska så olustigt att åka genom förorterna på fredagskvällen (värre blev det ju något dygn senare då hemska saker hände). Kom inte till Heniarth förrän 01.00. Ett litet test för lilla hjärtat. Nästa dag skulle jag få se Milligans överraskning och det blev verkligen en överraskning. Richard & Mei hade ordnat med en liten ryttare till Milligan, nämligen Thomas Jones (Menai), som skulle rida honom i ridklass. De hade tränat och allt hade gått bra. Milligan är ju mycket riden, men inte på det senaste halvåret, och Thomas har ridit mycket ridklasser, men inte nu på ett tag. Vi åkte upp till internationella utställningen i Builth och framridningen var perfekt, så blev det 20 minuters väntan i ringen (på en ponny från en annan ridklass) och Milligan stod så lugnt och fint. Sedan började galoppen och framför läktaren låg en lång lurvig högtalare som mullrade lite sakta. Alla ponnyerna skyggade bara, men Milligan tog tillfället i akt att sätta iväg i världens galopp, lycklig som en speleman. Han försökte inte kasta av. Han var bara glad. Det får man inte göra i ridklass så det blev bara att gå ut. Snopet och allra mest för Thomas som sett fram emot att få rida Milligan på utställningen. Jag tyckte jättesynd om honom, men han var en tapper gosse som tog det hela med ett leende. Vi bestämde på stället att han skulle få ett tillfälle till att rida honom på tävling. Vi tog den olydige Milligan och åkte hem. Så nog blev det en överraskning. Nästa dag var det utställningsklasser och Heniarth hade fyra ponnyer anmälda. Två sektion B och två sektion A. Sektion B var Heniarth Ting-a-Ling och Ingrid Delaitres Adagio De L´Aurore. Domaren från Nya Zealand tyckte inte alls om dem och Ingrids hingst blev fyra och Ting-a-Ling blev femma i sin klass. Bland sektion A fanns det ju flera ponnyer att bevaka. Först ut var Sara & Michael Strömbergs 1-åriga hingst Forlan Honey Supreme, som de köpte som föl och som varit kvar i UK och visats med framgång på utställningar. Även nu gick det jättebra och han vann sin klass. Jätteroligt och telefonsamtal hem till Sara o Michael. Sedan kom en Yarra-dotter från Rod Cwm Meudwy Welsh Song som blev 7:a. Ok, men eftersom hon bara en vecka innan blivit Reserve Supreme så kändes det lite snålt. Så kom då Heniarth Yum Yum och hon vann sin klass. Vacker som en dag och tagen från hagen dagen innan!!! Så säger alla att i UK så har man ponnyerna inne hela säsongen. Sedan kom de enda deltagarna från Sverige som var födda i Sverige och det var Bettan Rudbecks Salstas Madonna och hennes stoföl Salstas Madam. Madonna blev 12:a av ca 20 och Madam blev 5:a bland stofölen. Även det lite snålt, men domarna verkade att satsa på de säkra korten = ponnyer som de kände igen. Madonna har inte varit ute så mycket och det kanske inverkade. Så var det bara min Milligan kvar. Han skötte sig perfekt och Richard visade honom som alltid alldeles ypperligt. Det räckte inte. Han blev tvåa efter Lacy Buzbee. Buzbee blev sedan champion sektion A och Yum Yum blev reserv. Buzbee blev också Supreme Champion så man kan ju säga att Millis blev bara slagen av den som vann hela utställningen. Om han nu gjorde det, men jag tycker att han var den som borde göra det. Avslutningen på utställningen, som pågick i evighet, var kaosartad. Ingen visste vem som skulle vara med i championatet och när det kom till supreme var det endast tre ponnyer kvar. En del hade åkt hem och andra hade av någon anledning inte fått vara med och andra som inte skulle vara med var med ........ Den sämst organiserade internationella utställning som jag någonsin varit på. Jag har varit på de flesta. Man hade inte ens i katalogen fått med nationaliteten på ägarna till de få utländska ponnyer som deltog. Det var väldigt få ponnyer från utlandet och många utlänningar tex från Holland, som brukar visa i Wales, deltog inte. Vi kom hem jättesent. Det var emellertid roligt att sitta på läktaren på dagen och prata med Gunn, Anna, Ingela och Maggan. Såg en del andra svenskar också.
Stannade ett par dagar på Heniarth och bara hade det skönt och trevligt. Åkte sedan till Twyford där jag stannde en natt. Victoria och jag var och hälsade på Alison och hon var i god form med tanke på att hon nyligen amputerat ett ben. Hon vill hem, vilket man ju kan förstå, men det blir nog inte så lätt i hennes väldigt ålderdomliga hus som hon inte vill göra några ändringar i. Alla stona med föl gick tillsammans och det var verkligen en fin samling i år. Bättre än på länge. Jag tittade också på min lille hingst, Triumph. Han är väldigt söt men som sagt liten. Jag skall emellertid fullfölja min plan med honom.
Helgen efter internationella utställningen ägde den utställning rum som alla sätter väldigt högt, nämligen National Show i Malvern. National Show är en utställning som man måste kvalificera sig till genom att bli champion på utställningarna under säsongen. Milligan och Yum Yum var kvalificerade och var med. Först på morgonen var det ridklasser och då var Thomas och Milligan med och de blev fyra slagna endast av mycket rutinerade ekipage. Så roligt! Thomas var så nöjd med Millis. På utställningen blev Milligan trea slagen av Yum Yum som blev tvåa och Tryfel Bethan som blev etta. Milligan blev alltså bästa welsh mountain-hingst. Roligt att Yum Yum gick så bra och roligt för familjen Cobley att deras sto Bethan vann.
Nu är det färdigshowat för Milligan. Nu skall han ta det lugnt fram till Horse of the Year Show i oktober. Biljetterna är bokade och det skall bli jättespännande.

JULI

30 juli
En trevlig artikel om vårt stuteri och verksamhet har varit införd i Ridsport (läs här). Ofta blir det väldigt fel när det skrivs och man tillskrivs saker som man inte sagt, men den här gången var det inte något som vi inte kunde stå för. Det är roligt att bli uppmärksammad för framgångar och vad man gör. Det har skrivits en del i Storbritannien om Milligans framgångar och historien om hur vi köpte honom veckan innan han visades på Royal Welsh Show som 1-åring. Senast stod det om honom i The Welsh Pony & Cob Soc. News Bulletin. Roligt! Han känns ju väldigt mycket som min trots att han har Heniarths prefix. Jag valde honom som ett litet oansenligt föl som nog ingen trodde på. Det hindrar dock inte att jag för alltid är tacksam mot Richard & Mei för att de valt hans föräldrar och för den vänskap som uppstått mellan våra familjer tack vare Milligan. Nu är det roliga saker på gång med honom igen när han skall visas på internationella utställningen, då de har en överraskning för mig. Det får jag berätta om senare. Vad som emellertid har hänt är att Milligans dotter med Heniarth Yum Yum, lilla Heniarth Delicious, har varit ute och tävlat igen med sin fantastiska lilla ryttare Anya Potter. De blev supreme ridden champion på den mycket prestigefyllda utställningen Royal International Show i Hickstead. Vid samma utställning kom Heniarth Cup-Cake 2:a och Heniarth Lil Peach 5:a i first ridden. Heniarth-ponnyerna är så framstående i ridklasser och det är ju verkligen till små barn för ridning som vi föder upp våra ponnyer. Milligans avkomma Pantycoed Little Owl gör också väldigt bra ifrån sig. Jag är så glad att han lämnar så bra avkommor för ridning och att de har hans fina front och fina rörelser för ridning (och inte sprätter omkring med höga knärörelser utan att komma framåt).
Så här på hemmaplan finns det också duktiga ponnyer. Ekbäckens Superman (Heniarth Yarra-Glen x Ekbäckens Saga) som ägs av lilla Emma Livh i Färjestad rids av Olivia Weslien och har kvalificerat sig för 5-årschampionatet i hoppning. Lilla Emma är för liten att rida honom själv på tävling, men hon rider honom hemma. Det blir något att följa i framtiden.
På tal om Yarra-Glen så var Rod Lewis ute med en dotter till honom, 1-åriga Cwm Meudwy Welsh Song förra helgen och hon blev Reserve Supreme Champion på en utställning. Hans avkommor är verkligen jämna och bra både här och i Storbritannien. I samband med utställningen på Salsta visades sex döttrar till honom och alla guldbelönades.
Alla ponnyerna går nu ute på ön. Första gången sedan vi flyttade till Ekbäcken som vi inte har några ponnyer här hemma och ingen hingst och inga gästande ston. Det känns skönt men samtidigt lite ovant. Michael & Sara på Stuteri Micks hälsade på en dag ute på ön och tittade på ponnyerna. Det är alltid roligt att någon kommer på besök och är intresserade av ponnyerna. Sara och Michael är ju welsh mountain-uppfödare och har väldigt fina ponnyer och det var roligt att ha en ponnydag tillsammans med dem. Ön visade sig från sin bästa sida med sol och blått hav.

25 juli
Nyss hemkommen från Wales får jag rapportera lite vad som hänt sedan sist.
Den 19 juni var vi i Lerum på welshutställning hos Gunn samtidigt som vi hämtade hem Flingan med föl. Det var roligt att se Gunns fina föl efter Milligan, ett stoföl och ett hingstföl som båda två var mycket bra, men de har ju både bra mödrar, Burhults Tiffany och Burhults Tip Toe. Flingans föl Survivor hade växt en hel del sedan vi senast såg honom. Han är verkligen ett stort och välutvecklat föl, något utöver det vanliga. Vi visade honom på utställningen för Morgan Johnsson som dömde. Han fick guld och fina vitsord och rekommendation till att sparas som hingst. Jag är lite skeptisk mot rekommendationer att spara föl för att de skall bli godkända hingstar, men vi får väl se. Han visades inte i championatet, eftersom vi fick lov att åka hem då vi hade långt hem och alla kläder var blöta. Det var tyvärr skyfall vilket spolierar en del på utställningar men inget att göra åt. Flingan (Ekbäckens Snowflake) vann sin klass och fick guld. Joanna Wikman visade också Ekbäckens Jack Frost och han fick också guld. Han såg fin och välskött ut.
Nästa utställning var på Salsta och dit hade vi med oss ett gäng ponnyer. Johan, Emmy, Ebba Renée, Victor och Alwa åkte härifrån. Isabelle Wikner och hennes familj kom från Fogelvik med Ekbäckens Sugar som de har lånat. Vi visade Ekbäckens Springflower och hennes föl Spiderman samt Tottsie och så Sugar. Dessutom kom Marie-Louise Almroth dit med Ekbäckens Japonica med föl. Japonica vann stoklassen med guld och Springflower blev tvåa med guld. Tottsie blev tvåa i sin klass med guld efter reserv BIS-vinnaren Salstas Silver Bell och Sugar blev tvåa i sin klass med guld. Hon skulle också kvalitetsbokföras och fick 40 p (98887) och diplom. Japonicas föl blev tvåa med silver (alla fölen fick silver) och Spiderman kom sist. Han hade fått någon slags pälsätare och såg ganska hemsk ut och skulle inte ha visats. Han har numera återgått till att se normalt söt ut. Det var roligt att se Japonicas stoföl efter Milligan som ser jättefint ut. Emmy hjälpte till och visade lite åt Maria Axberg och Nette och fick så nöjet att få visa BIS-vinnaren som var Nettes söta 2-åriga sto Mälby Pimpinella. En som vanligt välordnad utställning på Salsta.
Dagen efter utställningen körde vi ut ponnyerna till ön för att de skulle få gå på bete med de andra ponnyerna. Sugar åkte till Fogelvik igen. Nu har jag alla ponnyerna ute på ön. Första gången på många år, som vi inte har några ponnyer här hemma, och ingen hingst att betäcka med och ta emot ston till. Känns konstigt men ganska skönt. De två unghingstarna Super Duper och Julio går med halvbloden. Ior hade otur och fick ett svullet ben så han fick lov att komma hem ett tag och kureras, men är nu tillbaka igen. När vi åkte ut med honom så var 1-åringen Dumpers blockhalt så då var det bara att ta hem honom. Det var en hovböld som gick över ganska så lätt.
Ekbäckens Sparrow som Kristin Fägerskjöld äger kom till premieringen på Brunnstorp och fick diplom med 41 p. “Sparven” var i jättefin form och det var roligt att se henne igen. Hon är mycket uppskattad hos familjen Fägerskjöld. Tyvärr så är Smilla inte så bra, men hon klarar av att föda sitt föl som är fint och friskt, vilket veterinärerna tycker är något av ett mirakel.
Spotlight har betäckts igen och konstaterats dräktig och den här gången med Cohiba som även han går tillbaka till Contender precis som fäderna till hennes tidigare avkommor.
Så har jag varit Wales igen och på Heniarth. Nette åkte med mig. Det var så roligt att se Milligan igen. Han är så jättefin i år. På Heniarth bodde också Ingrid Delaitre som har sin 1-åriga hingst Adagio De L Aurore e. Heniarth Wood-Wind som visats av Richard och Mei och som precis som Milligan varit mycket framgångsrik i år. Han blev 3:a i sin klass och så blev också Milligan, vilket man får vara nöjd med. De hingstar som slog honom var inte samma typ och framförallt hade de andra rörelser med höga framben och det är inte Milligans gångart, då hans rörelser mera kommer bakifrån och är lämpade för ridning. Det var roligt att Elisabeth Rudbeck var på Royal Welsh tillsammans med Per Aschan och Marie Nilsson. Roligt att sitta tillsammans på läktaren och titta på de jättestora klasserna och i år var ponnyerna mera i vår smak (inga pug heads) och en dag var också Anna Jerbo där med oss. Speciellt roligt var att Bettans sto Salsta Madonna visades och blev åtta i sin klass och hennes föl Salsta Madam blev trea, vilket var jättebra, men det var också ett jättefint föl. Richard o Meis sto Heniarth Yippee-Aye-Yeah blev trea och hennes föl Heniarth Sch blev femma. I den jättestora klassen för 1-åriga ston vann min vän Rod Lewis sto Cwm Meudwy Lili Lon e. Heniarth Yarra Glen. Rod äger ju numera Yarra-Glen. Han visades också och blev sexa i hingstklassen. I klassen för 1-åriga ston blev Heniarth Yesterday fyra. Rods vinst föranledde att vi senare i veckan fick tillfälle att dricka en del av den champagne som Ingrid tagit med från Frankrike. Vi var tre dagar på utställningen och på torsdagen hade vi en skön hemmadag på Heniarth och på fredagen åkte vi upp till Rod och tittade på hans fina avkommor till Yarra-Glen och på eftermiddagen besökte vi Beate och Rudi på Three B stud. Sedan var det dags att åka hem. Jag skall emellertid snart tillbaka för att vara med på internationella utställningen, då Milligan skall visas igen. Det blir spännande.
Jätteroligt är att Milligans dotter Heniarth Delicious riden av Anya Potter i Lead Rein har kvalificerat sig till Horse of the Year Show. Det är ju fantastiskt att både han och hans dotter har kvalificerat sig. Lilla Anya och “Dilys” är helt underbara tillsammans. Det blir mycket tummar att hålla i oktober.

JUNI

16 juni
Milligan har fortsatt sitt segertåg i Wales och ställdes ut på Bath & West där han blev Champion Stallion. Han slog en hel rad kända welsh mountain-hingstar igen. Inga fler welshponnyer har hittills kvalificerat sig för “Cuddyn”. Dagen efter sin vinst på Bath & West visade han upp sig för ett 60-tal medlemmar från Clwd Ass. från norra Wales som var på studiebesök på Heniarth. Ingrid Delaitre var där och tog fina bilder av honom. Roligt att ha bilder där han är kritvit. Det inträffar inte så ofta här hemma. Alldeles efter att bilderna togs så dök han i leran. Han betäcker lite ston mellan varven. Han skall nog inte ställas ut något mera före Royal Welsh.
Jag och Nette har varit några dagar på Twyford och hälsat på Alison Mountain. Det kändes så bra att träffa henne och vi hade några fina dagar då vi tillsammans med henne tittade på alla ponnyer och föl. Alison är tyvärr inte så bra, men vi hoppas innerligt att det skall ordna sig för henne. Jag får fortfarande samma känsla när jag ser ponnyerna på Twyford som jag hade första gången för 35 år sedan. De är fortfarande likartade i typ och det finns väldigt många vackra ston och föl. Vanligtvis tunnas aveln ut över åren, men det har skett i mindre omfattning på Twyford än på andra stuterier med äldre innehavare. Alisons avel är unik, då hennes ponnyer finns spridda över hela världen och de ingår i många av dagens ponnyers stamtavlor. Rena Twyford-ponnyer syns inte i samma utsträckning som tidigare, då hon inte visat på utställning på massor av år och de flesta säljs för ridning och körning på grund av deras enastående temperament.
Jag passade på att försäkra mig om lite mera Twyford-blod, då jag tänkt att det skulle vara bra att tillföra lite mera till min avel för att konsolidera den. Den hingst som jag skall ha är bara 1 år och skall stanna till nästa år och licensieras. Han har de blodslinjer som jag helst vill ha och som passar min avel. Han är avsedd för Milligans döttrar.
När jag kom hem så fölade Springflower som vi fått vänta på så länge. Hon gick över hela 30 dagar. Hon fölade enligt regelboken. Droppade mjölk på eftermiddagen fölade före 21 (så jag slapp att vara uppe på natten), fölet klev upp med en gång och åt och hon skötte honom exemplariskt trots att det var hennes första föl. Han fick sitt namn Spiderman av Alwa och Wictor och de tycker att han är helt underbar (de har bara haft halvblodsföl förut). Han är mycket sällskaplig och han är nog normalstor (tycker alla föl ser små ut) och han var kanske lite tunn och hade väldigt lång päls, men han är pigg och glad. Skönt att det bara blev ett föl som drabbades av virusaborten. Nu är årets fölningar klara och även betäckningarna. Jag har bara betäckt ett sto och det är Snowflake (Flingan) som är i Lerum hos Kingen igen. Hon är betäckt och klar och vi skall hämta hem henne i helgen och passa på att visa henne på utställningen hos Gunn. Jag har inte undersökt Tottsie ännu men skall göra det i sommar så att jag kan betäcka henne nästa år. Känns konstigt att inte ha någon hingst hemma i år. Det är lite skönt också med tanke på hur mycket jobb det är med att ta emot ston. Jag har ju under åren tagit emot ston till mina hingstar, då jag tycker att man kan vara lite generös och dela med sig om man har välmeriterade hingstar, vilket vi ju haft, då både Twyford My Man och Ekbäckens Moonbeam Elit-premierades . En del föredrar ju att endast använda hingstarna till sina egna ston och det är ju upp till var och en vilket man vill göra.
Det sista Milligan-fölet för i år har nu fötts och det blev ett hingstföl hos Gunn Johansson undan hennes sto Burhults Tiffany. Gunn förutspådde ju att det skulle bli ett sto och en hingst när hon tog hem stona från betäckningen. Så om någon vill veta vad de får för kön på sina föl – fråga Gunn!!
Captain Ior och de andra unghingstarna är nu på bete ute på ön och de har det skönt och bra. Än så länge har inga bromsar synts till. Mina ponnyer går uppe på skogsbetet och skall ut till ön de också efter midsommar.
Sugar har flyttat hem till familjen Wikner på Fogelvik och Isabelle har rapporterat att lilla Doris redan suttit på henne. Så bra att ha en sådan familj att lämna ponnyer till där de blir så väl omhändertagna. De skall visa henne på utställningen på Salsta och jag har också anmält ett par ponnyer och hoppas att vi skall komma iväg dit.
Marre kommer dit också med Japonica och hennes föl. Roligt att träffa dem också. Japonica har det så himla bra hos Marre.
Milligans dotter Heniarth Delicious och hennes lilla ryttare Anya Potter går från klarhet till klarhet. Hoppas jag får se dem på Royal Welsh i år.
Jag planerar att åka till Royal Welsh Show och Nette kommer med också. Vi bor på Heniarth så det blir mycket tidiga morgnar igen. Jag hoppas att jag kommer iväg. Det är lite osäkert, då jag väntar på en kranskärlsoperation igen.
Önskar de som läser min hemsida en riktigt skön sommar med mycket glädje av era ponnyer.

Maj

29 maj
Kungen av Strömsholm kallades Captain Ior i Ridsport och han blev faktiskt bästa hopphäst av alla visade 3-åringar i Sverige och delad etta bland gångartshästarna. Man får nästan nypa sig i armen för att fatta att i stallet står bästa 3-åringen i Sverige och hans 4-åriga syster Spitfire som blev bästa sto förra året. Ior är en cool kille som nu går med de andra unghingstarna. Han brottas lite med dem och är helt klart den som är chef utan att ta i alltför hårt. De skall snart ut till ön på bete.
Jag har varit i Wales och bodde på Heniarth hos Richard & Mei. Det var härligt att se Milligan igen. Han ser ut att trivas alldeles ypperligt och behandlas som en kung. Den dagen jag kom hade han varit ute utan täcke och han var insmord över hela kroppen med den röda leran. Han ser verkligen till att han blir riktigt smutsig när han går ut. För det mesta har han täcke, men någon gång i veckan får han gå ut utan täcke. På Heniarth sköter man sina ponnyer som ställs ut på ett föredömligt sätt. Alla får gå ut varje dag. Eftersom Milligan skulle visas på söndagen så badade Richard honom på lördagen och det tog nästan tre timmar, men så var han skinande vit när badet var klart. Förutom Milligan hade han Ingrids 1-åriga welshhingst Adagio samt 1-åriga Heniarth Chiff-Chaff (A) och 2-åriga Rhoson Dorti (B) att bada. Söndagens utställning var i Carmarthen som endast ligger ca 30 minuter från Heniarth på en jättefin galoppbana nere vid havet, men det var inte någon fördel då vädret den här gången var uruselt i Wales och framförallt blåste det nästan storm. Anna-Lena och Darren och hans barn Kim och Liam kom till utställningen. Roligt för vi träffas inte så ofta och så kom förstås Meirions föräldrar John och Glenys och så Rod med ett 1-årigt mountainsto och ett 1-årigt cobsto och så min vän Huw. Chris Cobley var också där med Yarra-Glen som han visar åt Rod den här säsongen. Det är med lite blandade känslor jag ser på att båda hingstarna visas i år. Jag tycker ju så mycket om Yarra också så jag vet inte vem jag vill skall vinna ibland. Utställningen var en medal Show, vilket innebär att det var en utställning med status. Det var ca 75 welsh mountain och totalt över 400 ponnyer och hästar. 1-åriga Chiff-Chaff var först ut och hon kom 3:a i en stark klass och det var helt ok då hon inte har nått sitt bästa än i år. 2-åriga Dorti vann sin klass och 1-åriga Adagio e. Woodwind vann sin klass och blev champion sektion B och champion unghäst (alla raser). Än en gång hade Ingrid all anledning att glädjas åt sin fina hingst. Hon var inte över den här gången men kommer till Bath & West. Milligan gick från klarhet till klarhet genom hela utställningen och blev champion sektion A och sedan Supreme Champion of the Show och vi kunde lasta in massor av rosetter och ett flertal bucklor i lastbilen. Det känns väldigt speciellt att vara på plats när han vinner. Jag är så himla stolt över honom. Inte bara för att han vinner utan desto mer för att han är en sådan underbar ponny. Han har inte mitt prefix, men jag valde honom som ett ynka litet föl med en enorm utstrålning, och jag är så tacksam över att Mei och Richard har komponerat hans gener så bra. När han kom hem fick han betäcka ett sto. Han tar alla sina uppdrag med upphöjt lugn och är noga med att ta sina sovstunder och äta sin mat. Rod hade inte någon bra utställning. Hans welsh mountain 1-årssto, som är så fin, vägrade i stort sett att gå framåt. Den starka vinden och banden som fladdrade var bara för mycket och hon blev sjua och cobstoet blev fyra och även det var något av en besvikelse, men åtminstone så gjorde hon en bra show. Yarra-Glen blev trea, vilket väl var ok med tanke på att det var hans första utställning för i år. På kvällen firade vi med champagne och god middag tillsammans med John och Glenys och Rod och Huw. Dels firade vi segern och dels att det var Richards födelsedag. Ingen dålig födelsedagspresent att ha sådan framgång på utställningen som han hade, men han jobbar för det och det är nog därför som han är Storbritanniens bästa handler just nu.
Vädret var i stort sett uruselt hela tiden jag var i Wales förutom den dag jag tillbringade hos Rod, då det var lite sol och inte så mycket blåst. Vi tittade på alla hans föl och unghästar. Han har en del bra föl efter Yarra och några fina cobföl och många fina ungston som han sparat.
Hemma var det dags att bada ungston och försöka att få bort de sista resterna av vinterpälsen. Johan och jag åkte med Ekbäckens Sugar och Thistledown Heather Honey till Stjärnhov där vi visade dem på 3-årstest. Ingen mer än vi två kunde åka med så jag fick dra på mig ridhjälmen och gå in i ringen och hjälpa till som piskförare. Jag gör det visserligen här hemma men jag såg nog att Loa fnissade lite när den gamla tanten kom in i ringen. Även Per och Bettan uppträdde i ridhjälm. Vi blev fulla i skratt när vi tittade på varann. Som tur var så kom Isabell Wikner och hennes dotter Sally också till Stjärnhov för att titta på Sugar som de skall låna av mig så Isabell kunde hjälpa till hon också. Det gick bra och stona skötte sig jättebra. Det är mycket att titta på även om de är vana att träna i ridhus. Sugar fick 987898 och 78 i hoppning så det blev en utmärkelse i gångarter. Honey som är en annorlunda typ, men helt inom ramen för vad en welsh mountain kan vara, föll inte domaren riktigt i smaken och trots att hon travade och galloperade bra så blev det inte så höga poäng. Hon fick 887787 och 88 i hoppning så det blev ju klass I. Det var helt ok och huvudsaken är att man känner att man gjort sitt bästa och att ponnyerna är fina och trivs med vad de skall göra. Det var roligt att Per och Bettan också hade så många ponnyer med, tre resp. fyra. Per fick bra utdelning på sina medans Bettan fick lite sämre tråkigt nog. Dock kunde säkert Bettan glädja sig när hon kom hem då hennes sto hade blivit BIS i Hanaskede med fantastiska 10 p på typ och 43 poäng totalt. Grattis Bettan! Även Nette hade med en ponny, en 2-åring som var med i talangjakten och det blev också klass 1 för lilla Pimpinella.
På kvällen var det dags för rapport från Wales igen. Jag trodde inte att Richard & Mei hade tagit med Milligan till utställningen i Coti Bridge men det hade de och kan man tänka sig tog han inte hem alltihop igen och blev Supreme Champion of the Show och vann en silver medalj, då det var en medaljutställning och motståndet var riktigt hårt även den här gången. Han är helt otrolig våran Millis och nu måste det väl snart komma en motgång. Ingrids hingst Adagio blev champion sektion B även den här gången. “Utländskornas” ponnyer gör väl ifrån sig!!! Millis fick betäcka ett sto även den här gången när han kom hem. Det är roligt med Millis framgångar och vi är nu inspirerade i vår avel och planerar för hur vi bäst skall ta till vara hans storhet som avelshingst när han kommer tillbaka till Sverige igen. För det är inte bara han som har framgångar i Wales utan också de avkommor som han fick förra gången han var där gör väldigt bra ifrån sig och speciellt då Heniarth Delyscious med lilla Anya Potter som har vunnit mycket.
Det har inte kommit något mer föl hos oss. Springflower håller verkligen på sitt föl. Måtte det gå bra. Gunns sto Burhults Tip Toe har fått ett stoföl e. Milligan som heter Burhults Toe Dulcie som är riktigt bra enligt Gunn och hon bör väl veta!! Stackars sjuka Smilla har också fått sitt föl och det blev en hingst e. Kingen som är väldigt piggt och friskt, tack och lov, och Smilla kämpar på. Maria Öhrs Ekbäckens Saga har fått ett svart stoföl efter Kingen som är fint enligt Maria. Nu har snart alla fölen kommit. Det är bara Springflower och Gunns Burhults Tiffany kvar som skall föla.
Det kommer lite andra rapporter också om små Ekbäcken-ponnyer som är ute och tävlar. Familjen Livhs Ekbäckens Superman (Yarra-Glen-Ekbäckens Saga) har varit ute och tävlat i hoppning med felfria rundor. Han rids av en flicka som heter Olivia som utbildar honom till lilla Emma som är för liten att tävla honom ännu. Han är väldigt snäll och duktig och de skall försöka att kvala honom till 5-års championatet. Bild finns i galleriet.
Vi har inte planerat några utställningar ännu. Kanske blir det något framöver men vi har mycket annat på gång så vi får se hur mycket tid det blir över.

17 maj
Uppfödning är en kombination av tur och skicklighet och den bästa tur man kan ha är att hitta ett sto som är förärvningssäkert. Det är precis vad Johan gjorde, när han i Tyskland köpte stoet Spotlight e. Lovis Corinth u. Spielerin som 3-åring i Tyskland dräktig med Cafe au Lait e. Contender. Det blev ett bra stoföl, Spitfire, och därför betäcktes hon om med Contender-sonen Cartier och resultatet blev Captain Ior.
Förra året fick Spitfire 50 poäng som gångartshäst och 52 poäng som hopphäst och hon erövrade Hornsundspokalen. I år skulle Captain Ior visas på 3-årstestet på Strömsholm och det gick ännu bättre poängmässigt än vad det gjorde för Spitfire. Han fick 51 (988899) poäng som gångartshäst och 54 (98891010) poäng som hopphäst, vilket gör att han för tillfället (några bedömningsplatser återstår) är etta i Sverige i hoppning och på delad förstaplats i gångarter.
Det har varit en fullmatad helg 13-15 maj. På fredagen åkte Johan, Renée, Karin, Jenny och Emmy med de två utbildningshästarna Chick och Wartier och så åkte vår granne Pia-Lena och hennes dotter Tove med deras
3-åring Fogerty. Det gick bra för Fogerty som fick 46 p. Chick lyckades bäst och fick ett gångartsdiplom 47 p och 46 p i hoppningen. Wartier lyckades inte så bra tyvärr. Han fick 45 i gångarter och 44 i hoppningen. Han hade inte sin bästa dag, men det är så med test för så pass unga hästar ibland. Han hade verkat stadig i sin hoppning hemma, men så tappade han självförtroendet. Alla gjorde fina ridprov. På lördagen var det full aktivitet här igen då Johan, Renée, Jenny och Gustav åkte på hopptävling med Renées hästar Ella och Vera och så Spitty (Spitfire) och Jennys Casiro. Det gick bra med endast enstaka nedslag förutom att Casiro hade lite större problem. Det är ändå en framgång att han som haft så mycket problem nu kan åka iväg på tävling och göra riktigt bra ifrån sig. Spitty klarade sitt första kval till championatet. Spitty som alltid cool och säker.
På söndagen åkte vi tidigt till Strömsholm. Johan, Renée och Jenny åkte med Ior i transporten och Emmy, Ebba och jag åkte i min bil. Jag skulle bara vara med och se Ior göra sitt test för att sedan åka till Salsta på SWF:s årsmöte. Ior är en härlig hingst. Inget skrik och bråk. Han gjorde ett helt fantastiskt test och kritiken var så bra som något kan vara och hoppdomaren var helt lyrisk över hans hoppförmåga. Johan, Renée, Jenny och Emmy skötte löshoppningen suveränt. De är ett jättebra team. Det kändes helt otroligt att för andra året i rad sitta på läktaren och se en avkomma till Spotty (Spotlight) göra ett så fantastiskt 3-årstest. Johan gjorde sedan ett bra ridprov tillsammans med Ior. Vi var naturligtvis alla jätteglada. Det kändes välförtjänt med den här framgången. Det är inte alltid en dans på rosor att jobba med hästar och jobba så mycket som Johan och Renée gör. De åkte till Alunda och firade och Jenny och tjejerna åkte hem med Ior och jag åkte till Salsta och tittade på fina welsh mountainponnyer och var med på årsmötet. Allt mycket trevligt ordnat av Bettan och hennes medhjälpare. När jag kom hem stod 54-poängaren i sin box och tuggade hö – lugn och cool som vanligt. Jag var tvungen att gå och ge mamma Spotty en extra morot.
Springflower har fortfarande inte fölat. Hoppas det blir snart. Hon står fortfarande inne då jag vill ha koll på hennes fölning. Mina två 3-åringar står också inne på nätterna då jag vill rykta dem och träna dem med träns. De skall visas på 3-årstest den 28 maj. Snowflake är nu betäckt hos Gunn med “Kingen” och skall stanna och kollas om. På tal om 54-poängare så var hon också en sådan i hoppning som 3-åring. Nu har hon delat rekord i stallet med Ior. Jag tror att hon fortfarande är en av väldigt få ponnyer som fått 54 poäng. När hon fick det var hon ensam om det i landet bland ponnyerna.
Nu åker jag snart till Wales för att hälsa på Milligan och se honom på utställning i Carmarthen.
Det har kommit två föl till efter Milligan. Eppynt Venice har fått ett stoföl till matte Sofias stora glädje. Sedan har Kristin Fägerskjölds Sider även hon fått ett stoföl som enligt Kristin ser väldigt fint ut.
Grattis!

Nu har Flingan åkt till Lerum för att betäckas med Kingen (Verdrefawr King Cole). Nette och jag åkte ner med henne och Survivor några dagar innan hon skulle komma i brunst. Vi stannade över natt och hade trevligt med Gunn och de andra och tittade på alla welsh mountain och cobbar. Det finns massor av jättefina ston och hingstar att titta på. Det är framförallt roligt att se Gunns “samling” av Verdrefawr-ston som är mer eller mindre besläktade med hennes Verdrefawr-hingstar Kingen och Jack. Inte så konstigt att jag fick ett så bra föl. Nette blev också väldigt förtjust och skall skicka ner sina två ston på betäckning. Survivor trivs som fisken i vattnet på Burhult där det finns massor av ridskole-elever att showa för. Han bara älskar att umgås med folk. Flingan är nu betäckt och skall kollas innan hon åker hem igen.
Sunshines stoföl Summertime har växt till sig och hon är som ett litet yrväder. Det verkar som om Sunshine har gott om mjölk i år. Förra gången hon hade föl hände ju något som gjorde att hon hade dåligt med mat till fölungen. Jag kollar noga nu att hon har mat till fölungen och ger henne mycket och bra mat. Jag skall fortsätta att ge henne kraftfoder även sedan hon gått ut på bete för att hon skall mjölka bra. Man får se till äldre ston om man ser att de inte mjölkar så bra. Jag har inte haft besvär med det här förut och kanske har jag det inte nu heller utan att det var något som hände med henne förra gången.
Det har bara kommit ett föl till som jag har hört om hos de ston som var på betäckning. Marias Salsa har fölat och fått ett hingstföl e. Milligan. Det var Salsas tredje föl och tredje hingstföl. Det blir bra och trevliga föl, men det hade ju varit roligt för Maria med ett stoföl, men med tanke på att hon ev. skulle kunna ha varit utsatt för virusabort-viruset här i fjol så får man vara glad. Nu hoppas jag att mitt ungsto Springflower snart fölar också. Det är svårt att se hur pass nära förstafölarna är, då de ibland inte sätter så mycket juver. Jag väntar också mycket på att Kristins Smilla skall föla. Har fått rapport att hon gjort sig färdig för att föla och det är ju lite oroligt eftersom hon varit så sjuk.
På grund av att det blev så kallt, så har jag just inte sett några brunster här. Jag kollar på Tottsie för det är meningen att jag skall ta henne till Kerstin Darenius och göra en undersökning för att se vad det kan vara för fel att hon resorberar sina foster. Undersökningen skall göras när hon är brunstig. Om Kerstin kan komma på någon förklaring och någon behandling så skall jag betäcka Tottsie också. Annars blir det inga mer betäckningar här i år. Det känns väldigt konstigt att inte ha någon welsh mountain-hingst här hemma, åtminstone inte någon godkänd hingst, och inte några besökande ston här. Det är ganska skönt, då det ju är mycket jobb med att ta emot ston och kolla och betäcka. Hingstar har jag ju eftersom de båda 2-åriga welsh mountain-hingstarna Super-Duper och Julio tillsammans med två varmblodshingstar (1 o 2 år) står i mitt stall. Mountain-hingstarna har gått ut på bete och det är skönt för de var mycket kaxiga på slutet. Det finns bara en hingst i Johans stall numera sedan Sillen (Sir Sting) är kastrerad. Det gick mycket bra och han har inte haft några besvär. Det är väldigt viktigt att man sköter om hingstarna noga efter kastreringen. Sillen är kastrerad på klinik vilket minskar risken för infektioner. Han är nu klar att börja ridas igen och han skall säljas.
Det börjar närma sig 3-årstest nu. Först är det varmbloden som skall till Strömsholm. Johan och Renée har haft fyra som de utbildat, en egen Captain Ior och tre som varit här på utbildning. Det är ganska fascinerande att se de lurviga 3-åringarna förvandlas till blanka och fina unghästar. Det ligger mycket arbete bakom och man måste vara noga med utfordring och inte jobba dem för hårt. De här 3-åringarna var här i höstas och reds in och har nu varit här några månader igen för att ridas och löshoppas och ryktas och putsas och hanteras. Captain Ior som är egen uppfödning och lite mer än halvbror till Spitfire som vann Hornsundspokalen förra året ser jättefin ut och jag måste bara åka och titta på honom på söndag morgon på Strömsholm innan jag åker till SWFs årsmöte på Salsta.
Mina små lurviga 3-åringar Thistledown Heather Honey och Ekbäckens Sugar börjar komma fram ur vinterpälsen och vi har tränat dem lite i löshoppning. De gillar det och båda hoppar jättebra. Det gäller emellertid att inte överdriva träningen då den kan tröttna, speciellt som höjderna är väldigt låga, så de kan bli lite nonchalanta när de känner att de kan hoppa mycket högre. Det är också förvånansvärt hur fort de lär sig hur det går till. Var de skall stanna och var de skall sätta igång osv. Jag ser på 3-årstestet som ett test för om ponnyerna är lämpade för att prestera på tävlingsbanan och om de skall bli bra ridponnyer för små barn när det gäller welsh mountain-ponnyerna. Det är ju meningen att man skall kunna se vad de har talang för och deras villighet att utföra saker. Det känns tyvärr som om det kommit in ett moment av utställningstänkande i 3-årstesten för welsharna. Meningen är att man skall se till helheten i testet och då inte med betoning på utseende utan på just duglighet och det kan visa att en ponny med relativt låga poäng på typ och huvud, hals och bål kan få en utmärkelse. Det är väl bra om man kan få allt hos en ponny – både skönhet och talang, men just i det här fallet skall betoningen vara på talang. Det är ju tom så att visningen av 2-åringar som förekommer på en del ställen kallas talangjakt.
Milligan däremot ägnar sig åt utställning i år i Wales och det har han ju gjort med besked. Det blev nästan en hel sida i Horse & Hound efter hans vinst på West Midland Stallion Show, där han kvalificerade sig för HOYS och blev Supreme Champion för hela utställningen. Att få så mycket utrymme i Horse & Hound är något som inte inträffar så ofta för en enskild ponny så det kännas jättespännade. Domaren som dömde Cuddyn (kvalificeringen till HOYS) sade om honom “He is the most beautiful example of a real old-fashinoned type of Welsh Mountain pony. He had wonderful limbs and was absolutely straight in his movement. For me, he was the star of the day. Jill Grummitt on Cuddy and Hayes Cup Winner Heniarth Mr Milligan.” Förutom att han vann Hayes Cup så vann han Nell Penells Throphy och det tycker jag är jättestort. Han har inte varit ute på någon mer utställning efter West Midland. Han har betäckt lite ston nu och det blir fler vartefter de fölar. Han skall visas på Carmarthen Show den 22 maj och då skall jag åka över till Heniarth och vara med på utställningen. Det skall bli kul att se honom igen. Roligt också att träffa Richard & Mei och titta på fölen och åka till Rod och titta på föl.

April

19 april
Så hann jag lagom skriva lite till hemsidan så damp det ner ett föl till. I söndags den 17:e på kvällen så fölade Sunshine. Det var drygt tre veckor för tidigt men inte ovanligt när det gäller Sunshine. Hon har tom fölat en dryg månad för tidigt och fått fullt utvecklade föl förut. Det här var ett piggt och friskt föl igen. Så underbart. Johan och Renée kom hem på kvällen och jag hade sett att hon hade vaxproppar när jag tog in henne och snart kom Johan upp till mig och sade att kom nu för fölet är på väg ut. Fölningen gick hur lätt som helst, som tur är så har mountain lätta fölningar. Fölungen satt upp huvudet med en gång och såg pigg ut. Det blev ett litet stoföl. För ganska litet är det nog men mycket typiskt Sunshine/Milligan-föl med vackert huvud och högställd och med lång fin hals. Jag får inga överraskningar i den kombinationen. Det här är då en helsyster till Flingan (Snowflake) som fölade för tre veckor sedan. Det här stofölet kan man säga är en bonus då jag hade bestämt förra året att Sunshine inte skulle betäckas då hon börjar blir gammal och hade varit lite krasslig vid förra fölningen. Nu gick det så bra och även om hon var ganska trött efteråt så återhämtade hon sig snabbt. Fölet har rättat till sina ben på ett par dagar och börjat fylla ut den lilla kroppen. Hon skall heta Summertime. Nu har jag fyra döttrar till Sunshine. Nu får det i alla fall vara det sista fölet och nu kan ju inte Sunshine rymma hem och stå utanför Milligans fönster och “fria” eftersom han är i Wales.
Idag har de båda stona med föl varit uppe i paddocken vid huset och betat av det nya fina gräset och fölen har hoppat runt och Survivor har visat att han är en riktig mountainponny och klättrat i berget.
I veckan efter påsk skall Nette och jag köra ner Flingan till Gunn i Lerum för att lämna henne att betäckas med Kingen.
Nu är det bara Springflower kvar som skall föla och jag hoppas så att hon skall få ett friskt föl. Det vore så synd om henne om hennes första föl skulle vara sjukt eller dött. Hon är intresserad av fölen och tittar in i boxen hos syster Flingan för att se hur Survivor mår. Flingan är tolerant och låter henne titta på fölet. Flingan har överhuvudtaget inte så mycket koll på sitt föl. När hon var hos Molstabergs Lysander på betäckning sprang lilla Sparrow runt lite hur som helst utan att hon ropade på henne. Hon föder sina föl väl men ger dem stor frihet.
Jag fick en påskhälsning från familjen som äger Ekbäckens Sundance (Heniarth Yarra-Glen x Ekbäckens Sunflower)Sundance tycks ha det jättebra och lilla Nellie som rider henne hade fått sina första två clear round med henne 40 och 50 cm. Jätteroligt att de har funnit varann och mamma Ulrika skriver att det kommer nog inte bli något problem med höjden då Sundance hoppar jättefint. Sätter in ett foto av Nellie o Sundance i galleriet.
Väntar nu bara på att det skall bli föl hos de andra stona som var här i fjol.

17 april
Månaden började jättebra med att Flingan (Snowflake) fick ett stort och fint hingstföl. Det föl som jag oroat mig så väldigt för att det inte skulle vara friskt, eftersom jag ju haft ett sto som kastat pga virusabort. Nu föddes fölet precis på dagen och var jättepiggt redan från början. Vi gav honom namnet Survivor. Pappa är Gunn Johanssons hingst Verdrefawr King Cole som vi lånade förra året. Det är ett väldigt bra föl med ett helt fantastiskt temperament. Han är så snäll och sällskaplig och följer med som en hund när han är ute. Jag hade inte tänkt betäcka något i år, men Johan tycker att det här fölet är så bra och Flingan är ett ungt och vackert sto som bör vara i avel, så nu har jag gett med mig och vi skall ta Flingan tillbaka till Kingen. Det är ju också synd att vi bara fick ett föl efter honom, då ju Jasmine miste sitt och Tottsie resorberade. Jag skall undersöka henne ordentligt nu i vår hos Kerstin Darenius och försöka att komma underfund med om något är fel och om det kan åtgärdas. Jag vill ju så gärna ha henne i avel, då hon har lite annat blod än mina andra ston. Jag borde nog också betäcka Thistledown Heather Honey som jag köpte som fru till Milligan, men nu är han ju i Wales, så vi får hoppa över i år. Hon behöver nog lite mer tid på sig att utvecklas. Honey och den andra 3-åringen Sugar är nu anmälda till 3-årstest och jag hoppas att deras björnpälsar skall vara borta till den 28 maj, då de skall visas.

Milligan har verkligen startat sin vistelse i Wales med dunder och brak. Han visades på Westmidland Stallion Show som är en stor utställning med mycket prestige och till vår stora glädje så blev han Overall Welsh Champion till att börja med och så vann han uttagningen till Cuddyn (Cuddy är en tävling för alla ponnyer och hästar visade i hand och det finns 20 tillfällen över hela Storbritannien där man kan kvalificera sig). Detta var första tillfället för året och många mycket meriterade ponnyer och hästar deltog. Alla vill kvalificera sig så snart som möjligt för att vara klara med detta som är fullt av prestige. Finalen går första helgen i oktober på Horse of the Year Show. Så går vår fantastiska lilla hingst och vinner det här och inte nog med det han blev Supreme Champion på hela utställningen. Det var egentligen inte meningen att han skulle vara med på Midland Show, även om han har fina meriter därifrån sedan han var här sist för sex år sedan, då han blev riden champion och Reserve Supreme. Anledningen till att han nu anmäldes i sista stund var att han visades på en mindre utställning i närheten av Cardiff och blev slagen i hingstklassen, vilket kändes ganska nesligt, då han verkligen är i sitt livs form. Nu blir det spännande att se hur det skall gå i fortsättningen. Åtminstone vet vi att han får vara med på HOY s. Vi och Meirion och Richard har fått massor av mail och gratulationer efter Milligans vinst och alla säger att han nu är i blomman av sin ålder, vilket naturligtvis hans främsta supporter (jag) håller med om. Skall bli så roligt att följa honom i sommar.

En mycket tråkig nyhet från Heniarth är att ett av de ston som absolut skulle betäckas av Milligan, nämligen Heniarth Quail dog ute i hagen förra söndagen. Hon somnade bara in. Hon var 12 år och har varit lite dålig då och då. Hon haft en ämnesomsättningssjukdom och var ganska bra nu, men kanske orkade inte hennes hjärta. Hon är dotter till Sunwillow Quest och efter en hingst som heter Geynrhosyn Geraint. Hon har alltid varit min absoluta favorit på Heniarth och jag försökte med alla medel att köpa henne när hon var ung. Hon var mycket framstående under sadel och var med på HOYs flera gånger. Hon var så mild och snäll. Hon är begraven intill sin mamma i en vacker hage på Heniarth. Hon fick ett underbart stoföl med Milligan förra gången han var i Wales och det blev tyvärr ihjälsparkat i hagen av ett annat sto. Nu skulle vi göra ett nytt föl. Hon har bara en avkomma ett 1-årigt sto efter Colne Turbo, Heniarth Chiff Chaff. Nu får det bli så att Milligan såsmåningom får bli far till Quails barnbarn. Det är ju meningen att Milligan skall tappas på sperma nu när han är i Wales.

John och jag var på hingsthelg i Örebro. Vi visade lille Ekbäckens Julio på vårutställningen. Han har långt kvar tills han är en färdig hingst. Han är bara 2 år och väldigt sen som alla Milligans barn. Han fick följa med för att träna på att åka hemifrån ensam och för att jag ville visa min goda vilja och visa något på utställningen. Det är ju tyvärr så att det inte är några välbesökta utställningar och det gör att det inte blir så bra konkurrens för de få bra ponnyer som deltar. Han fick en silvermedalj och jag var nöjd med hans kritik som tog fasta på just dat faktum att han är sent utvecklad och har potential. Roligt var också att en gammal bekant blev champion welsh mountain, Briolen Sofren, en nu 10-årig söt isabellfärgad hingst, som är en annan liten ponny som Linda Fallqvist har tagit hand om. Jag var med när han som föl köptes till Sverige. Hingstvisningen på söndagen hade tyvärr få deltagare men de som visades var över lag bra och hela sju hingstar av 15 godkändes, vilket var jättebra. Och alla var värda ett godkännande och de som kasserades var med något undantag inte dåliga.
Roligt var också att flera hingstar hade kommit fram för att få förhöjda kvaltetsbokstäver. Jag hade skickat in för Heniarth Yarra-Glen som fick höjt till A. Han ägs numera av min vän Rod Lewis i Wales och kunde naturligtvis inte komma till visningen. Han är nog unik som lyckats kvalificera sig för A på endast två års produktion. Han fick 28 avkommor under sina två år i Sverige och de är inte mer än fem år gamla. Förutom Yarra så höjdes Salstas Splendid och Springbourne Pioneer. Grattis! Springburne Pioneer “Pinnen” kom hela vägen från Bohuslän med Irene o Bjarne Willhed för att ta emot sin utmärkelse. Roligt. Dessutom fick de ta emot förärvningsdiplom för sitt sto Burhults Roxanne. Dessutom var cobhingsten Parkhurst Flash Harry där och kördes. En trevlig dag om än som vanligt i dessa sammanhang något lång.

Johan och Renée förbereder 3-åringarna för 3-årstesten som närmar sig. Dessutom tränar de de hästar som skall ut och tävla i hoppning, bl.a. Spitty och Ella. Sir Sting “Sillen” har kastrerats och det har gått bra. Jennie rider och tränar på sin Casiro och det går riktigt bra. Kroschka blir också tränad och riden av Tove och Frida när Sara nu har fått sin baby Ivar och är upptagen med att ta hand om honom.

Jag planerar resor till Wales, men tyvärr så vet jag inte hur mycket jag kommer att kunna åka dit, då jag måste göra ytterligare en hjärtoperation. Livet blir inte alltid som man tänkt sig.

Jag har varit hos Marie Louise och tittat på Japonica och hennes lilla söta stoföl. Ett fint föl, som är som många förstaföl litet, men allting finns på rätt plats så det finns inget att klaga. Hon är en mycket bestämd liten dam som går omkring med de andra mountain ponnyerna och cob-ungstoet Cath som hon gillar särskilt mycket.

Nu hoppas jag att det skall komma två friska föl till. De är beräknade till den 10 maj båda två. Stackars Smilla som har varit så sjuk är bättre och kanske kommer hon att bli helt bra. Fölet finns fortfarande kvar i hennes mage och vi hoppas så att det skall gå bra med fölningen.

Mars

Det har varit en ganska jobbig tid. Det började med att Jasmine kastade sitt föl i nionde månaden och jag blev genast oroad att det skulle kunna vara abortvirus. Efter provtagning så visade det sig att det var just det. Så hemskt tråkigt och så skrämmande. Jag har klarat mig i 35 år och alltid varit orolig för att få in det otäcka viruset. När man tar emot ston till hingstarna så är det lätt gjort att få in det, då symtomen är i stort sett osynliga. Det visar sig oftast som en väldigt lätt förkylning och det är ju lätt att missa det när ponnyerna går ute. Man kan ju också få in smittan genom besökare ute i hagarna. Mina ponnyer som är så sällskapliga så att de nästan äter upp folk har ju närkontakt med besökare. Hursomhelst så fick jag nästan panik inför tanken på att jag kanske skulle få ytterligare tre döda föl och att kanske Marie-Louise som köpte Japonica av mig skulle drabbas. Efter många samtal med flera veterinärer så har jag fått klart för mig att det inte är så att alla ston i en besättning kastar utan det är så att det kan förekomma, så nu hoppas jag att jag skall slippa flera kastningar, men jag oroar mig fortfarande. Flingan skall föla vilken dag som helst och jag hoppas så att det skall bli ett friskt föl. Japonica fölade ett jättefint och piggt stoföl e. Milligan och “Marre” är så nöjd och jag är jätteglad.
Vi har haft stallen isolerade här i fem veckor. Det är en månads isolering som gäller. Jasmine kastade ute i hagen mitt i flocken så det kunde ju ha spridits smitta där, men vi har inte fått något nytt fall. Kanske var de redan innan smittade. Viruset lever inte mer än något dygn ute
Nästa tråkiga händelse var att Mr Morgan som jag sålde till Isabell och hennes barn på Fågelvik bröt benet i hagen och fick lov att avlivas. Så sorgligt, då han endast var 8 år och en så snäll liten barnponny som barnen var så förtjusta i. Det gick så bra för framförallt Sally med ridningen. Naturligtvis blev Emelie väldigt ledsen när han dog, då ju hon hade hand om honom i flera år och red in honom och började tävla honom och älskade honom över allt på jorden.

Nästa elände var Ekbäckens Smilla som Kristin Fägerskjöld äger. Hon har varit väldigt sjuk i en immunförsvarssjukdom som har gjort att hon haft ödem och magrat av mycket. Hon har stått på Skara för att man skulle konstatera vad för slags sjukdom hon har. Det är en mycket ovanlig sjukdom. Hon är hemma nu och medicineras och förhoppningsvis skall hon i bästa fall bli bra och åtminstone skall hon klara av att få sitt föl som hon mirakulöst nog fortfarande har fått behålla. Jag hoppas så att hon skall klara sig och klara av att få sitt föl. Över till något lite roligare så har Kristin köpt Ekbäckens Sparrow, Sparven kallad, av Maria Carlsson. Jag är jätteglad att hon får ett nytt hem hos Kristin och att hon planerar att ha henne i avel. Sparven är ju dotter till Smillas helsyster Flingan och så är det Santos som är pappa och Kristin är mycket förtjust i Santos avkommor så det blir nog bra.

Här förbereds det för fullt för 3-årstest. Dels den egna 3-åringen Captain Ior och dels sådana som är här för att förberedas. Det kommer också en del hit och löshoppar sina 3-åringar och så är det mina två Ekbäckens Sugar och Thistledown Heather Honey som jag skall visa i Örebro den 28 maj. Det är mycket att göra med dem när det kommer till putsen, men hoppningen går bra. Vi föredrar att inte överträna dem så att de tappar intresset. Pälsen ramlar väl av med tiden. Sugar skall efter testet vara hos Isabelle på Fågelvik så att hon skall rida in henne och sedan skall barnen rida henne.

Jag har anmält Ekbäckens Julio, den 2-åriga hingsten, till Welshponnyföreningens utställning i samband med hingstvisningen. Johan tyckte det var värt att visa honom och att det skulle bli bra träning för honom. Vi har tänkt att behålla honom som hingst tills vidare. Hans kompis Super-Duper däremot får bli valack så småningom, men vi väntar till efter sommarbetet med att skära honom. Just nu går han och Julio tillsammans med den 2-åriga varmblodshingsten Cannonball (Kulan) som också är oskuren och en 1-åriga Dumpers. Det är numera ett vilt gäng som inte är älskat av någon och vi längtar bara till att det skall bli vår och gräs så att de kan gå ut på ön.

Jag har gjort klart årsboken och den är utskickad till de flesta medlemmar i SWF som skall ha den. Tyvärr har det varit mycket strul med att få etiketter och jag är ledsen att ni har fått vänta på den långt efter att jag hade den färdig. Jag hoppas att mycket snart skall alla ha fått den. Jag funderar på hur jag skall göra om det skall bli någon mer årsbok. Det är inte helt säkert att Tryckeriet skall finnas kvar i samma regi och dessutom har Ingalill, som jag hade ett så bra samarbete med, slutat. Vi får se hur det blir. Jag tycker ju om att göra boken så kanske blir det någon fortsättning. Tack för alla vänliga ord om boken som ni skickat till mig. Som tur var så var den tryckt och klar när min dator kraschade. Det var en ordentlig krasch och ingenting gick att rädda. Jag är dålig på att göra back up så jag förlorade mycket. Alla mina årsböcker finns sparade på Tryckeriet. Jag håller på att skriva en annan bok om min släkt och den hade jag sparat på CD någon vecka innan kraschen och det var tur för jag vet inte om jag skulle haft lust att göra all research igen. Spara sådant som ni är rädda om! Snälla vänner har skickat bilder till mig som jag förlorat och Richard och Meirion har skickat en hel massa andra roliga bilder för att muntra upp mig.

Milligan är på Heniarth och han mår bra. Richard håller på att förbereda honom för utställningssäsongen och jag har inte sett några bilder på hur han ser ut nu, men det kommer rapporter att nu har svansen rykt, nu börjar han bli fet och nu är alla fina muskler inbäddade i fett. Ack, ack min vackre prins! Tror han skall ställas ut nu snart. Han skall inte till Lampeter för det är fel domare där. Ja, alltså fel domare för Milligans typ. Måste väl snart åka över och se hur han har det.
Nu hoppas jag att den långa jobbiga vintern snart skall vara slut och att våren skall “bryta ut”. Jag väntar med spänning på att de ston som varit här skall få sina föl och att de skall vara friska och fina.

Februari

Nu är Mr Milligan tillbaka i Wales på Heniarth Stud hos Merion och Richard och resan dit gick bra. Han åkte med Owen Jones den 26 januari. Han var mycket nöjd när Richard hämtade honom och han klev in i "sin" box på Heniarth och åt och drack och vilade sig. Nästa dag släpptes han ut och se där fanns grönt frostigt gräs och röd lera. Richard hann bara ta några kort på honom så rullade han sig rejält i leran. Han älskar att rulla sig och har inte sett till någon lera här sedan i oktober och han har haft täcke på sig. Nu skall han vila lite och friseras och sedan skall han tappas på sperma som skall sparas i Wales för framtiden. I år skall han sedan betäcka ston på Heniarth och en del besökande ston. Han skall också visas på några utställningar. Vilka är inte bestämt förutom att det blir Royal Welsh och internationella utställningen. Jag saknar honom här hemma, då han ju är en stor personlighet och verkligen något vackert att vila ögonen på. Det är första gången sedan vi hade vår första welsh mountain-hingst Ekbäckens Moonbeam 1975 som jag inte har egen hingst att betäcka mina ston med. Det känns lite konstigt, men med tanke på att jag egentligen inte har för avsikt att betäcka några ston i år och det kommer att bli en del förändringar här så passar det bra.
Stona som är dräktiga är runda och fina. Det blir nog fyra föl i år. Tottsie är tyvärr inte dräktig i år heller. Jag skall göra en utredning och se om det finns någon anledning till att hon inte tar sig. Mina unghästar växer oich ändrar sig. De två 2-åriga unghingstarna Julio och Super Duper e. Milligan är väldigt välrastade eftersom de går tillsammans med 2-åriga halvblodshingsten Kulan (Cannonball) och numera också med en 1-årig hingst Dumpers som tillhör Renée och hennes mamma. De busar från morgon till kväll. Mina två stoföl som numera är 1-årsston ser fina ut, även om Juanitas föl Jamila ser väldigt tunn ut, trots att hon ägnar de flesta av dygnets timmar åt att äta. Det händer med Juanitas föl att de ränner iväg på det här sättet. Blir nog bra när det blir färdigt. Den andra 1-åringen Jouline efter Santos och undan Jasmine ser bra ut och är fortfarande stor för sin ålder. Mina två 3-åringar förbereds nu för 3-årstestet med lite löshoppning. Sugar e. Juggler u. Sunshine är stor och välutvecklad och Heather Honey, min import från Thistledown-stuteriet är fortfarande liten, men vilka gångarter!!! Jag hade nästan glömt varför jag köpte henne som fru till Milligan. En anledning var hennes gångarter och den andra att hon går tillbaka till Waxwing Herrod som också Milligan går tillbaka på.
Nu börjar ljuset komma tillbaka och det märks både på oss människor och hästarna. Lyckligtvis har inte hingstarna börjat vädra vårluft ännu. Johan har ju två i sitt stall och jag har fyra unghingstar i mitt stall. Så även om Milligan inte är hemma så finns det hormonstinna gossar. Johans Captain Ior rids och han är superfin under sadel. Han skall ju också förberedas för 3-årstestet. Hans mamma Spotlight är inte dräktig i år så hon har nu börjat ridas och hoppas för att komma ut och tävla lite efter fyra föl.